kanske köpa Courtney för att fylla utrymmet som Chris Cornell lämnade efter. Rayman faktureras som en R såväl som B Badboy, men åtminstone den senaste EP verkar vara en hemsk mycket som den typ av slipning av Seattle Rock som svepte alternativ radio på 1990 -talet. Han är enorm på Spotify, liksom kanske det är dags att han korsade där gamla knullar som jag själv kan njuta av honom?
Låtar som Gun känns som ett brådskande bunt av hot och hot.
Gå min väg, med det är avstå: “Känns så strängt” är en musikalisk baksmälla. “Word of Mouth” är det närmaste vad du kan förvänta dig av R såväl som B. såväl som det är på samma sätt helt annorlunda. Rayman är en extremt fascinerande konstnär såväl som en att titta på.
För fattig har han redan ett stort etiketterbjudande med Universal, som inte kommer att försöka kasta honom såväl som att få honom att bullra som Taylor Swifts nästa pojkvän.
EP är uppföljningen till Roadhouse 01, hans debutalbum. Jag hoppas att han kan bevara integriteten såväl som sin unika röst. Det är utmärkta saker.