Sharon Van Ettens allra första album på fem år börjar trög och tyst. Bli distraherad såväl som du kan missa ordennas känslighet, “Vi höll händerna när vi sade adjö …”. Men det är inte ett klagomål – det är ett vuxen erkännande av den sötma som är inneboende i att gå vidare. ”Se inte tillbaka min kära. Bara ange att du försökte, säger hon på nästa låt. Till och med albumtiteln inser att vi aldrig riktigt lämnar det förflutna. Det ackumuleras såväl som vi måste upptäcka tillfällig paus eller så kommer vi att bli uppslukade av det – som bitbarn på omslaget, och spelar bland de ströda kläderna från en försummad förälder.

Detta är en verkligt härlig såväl som spökrekord, liksom den allra första kandidaten för Finest 2019.

Påminn mig i morgon av Sharon Van Etten